Tio korta fakta om Skräbeåns avrinningsområde

Area  1 006  km²

Befolkning 40 100

Medelflöde 13 m³/s

300 sjöar

Fem största sjöar - Ivösjön, Immeln, Oppmannasjön, Raslången och Halen

Djupaste sjöar - Ivösjön – drygt 50 m, Immeln – 28 m

Nio vattendrag och tretton sjöar - nationellt eller regionalt värdefulla

Tre största tätorter - Bromölla, Olofström och Lönsboda

Nio fiskevårdsområden

Miljöproblem – försurning och organiska ämnen i norr, övergödning i söder

Mer om Skräbeåns avrinningsområde

Skräbeåns avrinningsområde har sina nordligaste källflöden på det myrrika småländska höglandet cirka 165 meter över havet. På sin väg mot havet passerar vattnet genom tre landskap, Småland, Blekinge och Skåne, och Skräbeån mynnar slutligen i Hanöbukten i Östersjön.

Skogsbygden i norr präglas av sura bergarter som granit och gnejs, medan odlingslandskapets marker i söder är rika på kalk.

Skräbeåns avrinningsområde är i förhållande till övriga Skåne ett sjörikt område, med cirka 300 sjöar, flertalet mindre än 1 kvadratkilometer. Sjöarna täcker sammanlagt 14 % av områdets yta. Övrig markanvändning är cirka 63 % skog, 9 % åker, 4 % bete, 3 % tätort och 7 % övrigt.

Större vattendrag inom området, förutom Skräbeån, är Tommabodaån, Ekeshultsån, Vilshultsån, Snöflebodaån, Lillån och Holjeån.

Särskilda värden

Skräbeån är en av Skånes få näringsfattiga åar. Öring och sik går upp i ån. Ivösjön, Skånes största sjö, hyser ett stort antal fiskarter och flera glaciala relikter. Levrasjön är Sveriges mest artrika kransalgssjö, med sex stycken rödlistade kransalger. I Holjeån finns flodpärlmussla och gott om elritsa samt kungsbräken. Sjöarna Immeln och Raslången utgör ett viktigt häckningsområde för fiskgjuse och storlom. Edre ström, en kort sträcka som förbinder Immeln med Filkesjön, är reproduktionsområde för den unika, nedströmslekande Immelnöringen.

Turism

Området är väl besökt av turister och fritidsfiskare. En kanotled genom Immeln, Filkesjön, Raslången och Halen samt Blekingeleden och Skåneleden för vandrare, är exempel på förbindelser mellan de olika delarna av området.

Miljöproblem

Försurning, ökande belastning av organiska ämnen och färgtal samt läckage av markbundna metaller från skogsmark, är exempel på problem i den norra delen av avrinningsområdet.

I söder finns problem med övergödning och näringsläckage från jordbruksmark. Även kommunala avloppsreningsverk, enskilda avlopp, dagvatten, industrier och trafik släpper ut näringsämnen.

Den fysiska påverkan är på sina håll stor. I många vattendrag finns det kvar vandringshinder för fisk. Immeln, Raslången, Halen och Ivösjön är alla reglerade. Vattenflödet är därför onaturligt, med tidvis mycket kraftiga fluktuationer. Sommartid kan bevattningsuttagen vara stora och påverka flödet negativt.

Många av vattendragen inom avrinningsområdet är rätade och såväl skogs- som jordbruksmarker på sina håll kraftigt utdikade vilket leder till att organiskt material och humus snabbt spolas ut.

Den norra delen av området omfattas av kalkning och därmed kalkeffektuppföljning. Kontinuerlig miljöövervakning saknas däremot för en stor del av vattenförekomsterna i området. Samordnad recipientkontroll bedrivs sedan 1966 av Skräbeåns vattenvårdskommitté.